En kille. Helt otroligt. Jag vet inte när jag ritade en sådan senast, jag skulle gissa på år. Jag måste även påpeka att jag är grymt nöjd. Det är länge sedan jag blev så nöjd med en teckning. Det kan och andra sidan ha att göra med att det var ett tag sedan jag ritade överhuvudtaget.

I morgon har jag för övrigt en anställningsintervju, spännande spännande. På ena sidan alternativet med jobb i tre månader med härlig lön och något vettigt, konstruktivt och givande att göra. På andra sidan alternativet med härlig ledighet i tre månader men utan både syssla och lön. Det blir säkert bra hur det än blir. Det första alternativet känns dock lite mer lockande.

Ja, bilden ser riktigt illa ut men det är för att den är tagen med min mobil och för att jag gjort ett helt misslyckat försök att redigera den. Det är inte riktigt min grej det där.

Men här har ni i alla fall en liten tjuvtitt på nästa mästerverk. Det ska bli en liten sjöjungfru så småningom är det tänkt, i A3. Men än så länge är bara ansiktet klart.

Och ja, skissen som syns i föregående inlägg är givetvis färdig. Har varit det i flera veckor till och med. Men det har varit så mycket den senaste månaden att inget riktigt har hunnits med. Man kan kanske säga att slutspurten inför studenten dragit i gång nu...

Edit: aha, ser man på. Bilden blev inte så usel i alla fall. Det är alltid trevligt att upptäcka att man är bättre på något än vad man trodde.

Jajamänsan, den 14 Februari får jag alltid choklad av min mor, istället för av en godisgivande pojkvän.

Vad gäller teckningen så var det tänkt att det skulle bli en tjej men det blev en kille. Hellskumt, jag som alltid sagt att jag inte kan rita killar. Helt plötsligt är det tjejer jag tydligen inte kan rita. En smula oväntat.

En annan rolig detalj som ni inte kan se är att denna lilla bildlänga med tillhörande text är redigerad och ihopsatt i Gimp och inte mitt vanliga program. Min kära dator kraschade som bekant så att allt sparat och alla program försvann. Jag upptäckte dock snabbt att Gimp är ett underbart litet program men jag hann bli rejält frustrerad innan jag förstod hur det fungerade. Tänk den som ändå hade tålamod.

Nix, men däremot är jag väldigt trött. Nyss beslutade jag mig för att gå in på DA för att söka lite inspiration till nästa bild. Jag öppnade en ny flik på Firefox men kom sedan på mig själv med att sitta och stirra på skärmen. Jag kunde inte komma ihåg vilken hemsida jag skulle gå inpå eller vad jag tänkt göra. Det tog någon minut att komma på det igen. Klockan är dessutom bara halv elva och jag har sportlov. Jag borde var pigg till klockan två, minst.

Men givetvis har jag inte varit konstant trött i två veckor eller hur lång det nu har gått till mitt senaste inlägg. Det bara bar varit asförbanatasförmycket lite mycket i skolan. Det märks trots allt att studenten närmar sig nu. Förhoppningsvis blir det mer tid till konstnärliga- och bloggrelaterade aktiviteter nu på lovet.

Jag har varit lat igen. Det var ett tag sedan denna blev klar men jag har inte laddat upp den. Fast en liten smygtitt har ni fått, den finns med som miniatyr i uppställningen av alla teckningar från 2011. Jag hade först tänkt skriva förra året men det känns så konstigt att säga så om något som tog slut i går. Det låter fel så det får stå 2011 istället. I alla fall blev denna teckning den sista som blev klar 2011. Ser man på.

Den skarpsynte kan se att jag använt lite nya tekniker. För första gången har jag testat att lägga skuggan både under och över basfärgen. Det fungerar riktigt bra. Samtidigt har jag testat att väva in lite nya random färger på lite olika ställen, rött i vinrankan och lila på huden. Det blev riktigt effektfullt. Stackarn fick lite påsar under ögonen men jag antar att det är lite svårt att få tillräckligt med sovtimmar när man har en vinranka på skallen.

Julen har passerat och som alltid när julen är över åker min kära syster på en lång semester. Molly har med andra ord återvänt till vårt hem. I natt envisades hon med att sova i min säng. Vilket gjorde att jag fick vika ihop mig i diverse oergonomiska sovställningar. Inte hjälpte det att knuffa på henne heller, hon låg lugnt kvar. Att en katt kan vara så bestämd. Inte heller flyttar hon på sig när hon lagt sig i trappan för att vila och är det mörkt ser man henne inte. Det enda som avslöjar att katten ligger där är det irriterade ljud en katter ger i från sig när man trampar på dem.

I alla fall fick lilla Molly (som är otroligt söt trots att hon är lite irriterande) mig att tänka på en liten statyett jag gjorde i bilden för ett par år sedan. Förmodligen det enda jag har gjort i lera i mitt liv och troligen även det sista. Det var tänkt att bli en adelsdam komplett med komplicerad frisyr och 1800-tals klänning men i slutändan blev det vargen i rödluvan iklädd en dragqueens ratade reserv-outfit. Lägg också märke till hur den på ena sidan är blank glänsande och svart och den andra skrovlig med leran fullkomligt exponerad. Det är det som kännetecknar hög kvalité och oerhörd talang

Eller snart i alla fall. I morgon smäller det. I vanlig ordning slår jag in alla klappar kvällen förre och alltid i ett stadium av lätt panik. Men jag är i alla fall mer framåt än min bror. Han slår in paketet på julafton. Samtidigt fuskar pappa med rimmet. Han letar upp det på internet. Skandalöst. Mitt är helt självskrivet och så vackert att man gråter när man läser det. Nästan i alla fall.



Här är annars vad jag sysslat med den senaste tiden. En dam med en vinranka på huvudet, det är ju helt normalt. Ni kan även se att mitt nya rena ritbordsskydd inte är lika rent längre, det tog inte lång tid.